pojken som inte fanns

jag har nu läst ut tvåan i dave pelzers serie om hanns barndom.
den här boken handlar nästan bara om hur dave (david) flyttar från fosterhem till fosterhem från fosterhem och så vidare. dave är en ganska oturlig kille, vad han än gör så blir det nästan alltid fel. men dave gör allt för att överleva och och allt vad det innebär.

för er som inte läst ettan eller hört talas om den så är dave på fosterhem för att han blivit misshandlad av sin mamma sen fyra års ålder. dave var så lite värd för henne att hon började kalla honom för det.

vad dave försöker ta reda på i den här boken är varför. varför slog hans mamma just honom? varför tog hon inte någon annan? och vad gjorde han för att bli behandlad som hen blev?
att tvingas svälja flera skedar amoniak varje kväll, bli slängd ner för trappor, sova i garaget, inte få mat på över veckor. det var sånt som dave råkade ut för.
böckerna om dave är sanna, och med den tanken i huvet går inte annat är att gråta. hur kan en människa bli behandlad som han blev?
jag tycker det är hemskt.

den här boken och ettan vill jag att man ska läsa om man har tid. man förstår att vi inte har det så tokigt och att det finns folk som har det sämre.


[VÄRD ATT LÄSA] - stämplad

RSS 2.0